EFTERSKEN äf3ter~ʃe2n, n.; best. -et.
Etymologi
[till EFTER- 5 b; jfr d. efterskin, eng. aftershine, ävensom holl. naschijn o. t. nachschein]
(i sht i högre stil; numera mindre br.) svagare sken l. skimmer som kvardröjer, sedan det eg. skenet l. skimret (av ngt) förbleknat l. sedan källan till detsamma försvunnit, efterglans; eg. o. bildl.; förr äv.: återsken, avglans, återglans, återspegling; jfr EFTERSKIMMER. Roms sköna konst i det hela tagen, var en product och ett eftersken af Grekelands. Biberg 2: 356 (c. 1820). Förlorad höghets tomma eftersken. Franzén Skald. 3: 341 (1829). Solnedgångens eftersken ligger kvar i den blånande rymden. Österling Bäckah. 15 (1909).
