EFTERSKRIFT äf3ter~skrif2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av EFTER o. SKRIFT; jfr d. efterskrift, ä. eng. afterwriting, ävensom holl. naschrift o. t. nachschrift]
1) [efter motsv. anv. i t.; jfr motsv. anv. i holl. samt EFTERSKRIVA 3 a] (†) avskrift, kopia. Lex. Linc.(1640; under antigraphum).
2) [till EFTER- 8 c; jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. ä. eng. samt av nylat. postscriptum] tillägg l. exkurs l. förklarande anmärkning(ar) o. d. som av författaren göres till en skrift l. skrivelse o. d.; apostill, appendix, supplement; stundom: svar l. genmäle l. erinran som av annan person fogas omedelbart till skrift l. uppsats o. d. Schultze Ordb. 4364(c. 1755). Den kritiska efterskriften till poemet. B. E. Malmström 2: 315(c. 1860). Efterskrift till Narkissos-sagan. Wikner Vitt. 208(1880; rubrik). Elgström (fick) införd i Polyfem en skarp, men värdig replik, som af utgifvaren beledsagades med en efterskrift. Ljunggren SVH 4: 92(1887). Geijerstam Stridsfr. 147(1887; rubrik). — särsk. om postskriptum i brev (efter namnteckningen). I en .. efterskrift tillade konungen följande ord. Fryxell Ber. 15: 76(1848). Carlson Hist. 6: 210(1881).
