EFTERSLÄCKA äf3ter~släk2a, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -NING.
Etymologi
[till EFTER- 8 c; tidigast uppvisat ss. vbalsbst. -NING]
1) (i sht ss. vbalsbst. -ning) om fortsatt, avslutande släckning av ngt brinnande; särsk. i fråga om eldsvåda, skogsbrand o. d., om det arbete för möjl. kvarvarande eldhärdars oskadliggörande som vidtages sedan elden väsentligen släckts o. den eg. faran därigm undanröjts. Underv. f. mansk. v. Sthms brandk. 62 (1881: eftersläckning). Eftersläckning har vid brandstället pågått ännu i dag på morgonen. VL 1898, nr 100, s. 2. (Manskap) skickas .. in i den härjade skogen för att eftersläcka. S. Birger i Sv. turistfören. årsskr. 1902, s. 340. När tjäran (vid tjärbränning) slutat rinna, täckes det kvarvarande kolet under ett tjockt jord- och asklager ... Efter en eller ett par veckor rifves stöten (dvs. kolhögen) och eftersläckes med vatten. J. Köhler i Arkiv f. kemi II. 35: 22 (1907).
2) [eg. bildl. anv. av 1, med ordlekande anspelning på uttr. släcka sin törst o. d.] (vard., skämts.) om lättare rummel efter o. ss. avslutning på ett mera grundligt festande. R. Berg i Landsm. XVIII. 8: 11 (1900). Den odödliga natt efter en fest då halva nationen .. hade ”eftersläckning” med porter, korv (m. m.). W. Bülow i Sacrum 118 (1918).
3) (bl. anträffat ss. vbalsbst. -ning) om långsamt förlöpande fortsatt släckning av kalk efter den egentliga o. huvudsakliga släckningen (varigm smärre delar som vid denna lämnats osläckta fullständigt släckas). Rosenberg Kemi 416 (1888).
-MANSKAP~20, äv. ~02.
