EFTERSMYGA äf3ter~smy2ga, v. -er, -smög, -smögo, -smugit.
Etymologi
[till EFTER- 2; jfr holl. nasluipen o. t. nachschleichen]
(knappast br. utom i p. pr., i sht i förb. komma eftersmygande) smyga (sig) efter (ngn l. ngt). Dalin (1850). — särsk. i överförd anv. om dräkt l. tyg o. d.: noga följa (kroppens former). (Byströms ”Pandora” bär) en nedhängande slöja, som .. är af .. en lätthet, luftighet och alla former eftersmygande vekhet, som öfvergår all beskrifning. Sv. lit.-tidn. 1816, sp. 576. — jfr SMYGA (sig) EFTER.
