EFTERSNAR äf3ter~sna2r, adj.
Etymologi
[fsv. äptirsnar, av äptir (jfr EFTER- 8) o. snar (se SNAR)]
(bl. i nedan anförda ordspr.) snabb l. rask (i beslut l. handling) efteråt, sedan det redan är för sent; jfr EFTERKLOK, EFTERRÅD. Ee huadt henda kan eer thet betthre wara föreuar en epther snar. G. I:s reg. 3: 110 (1526); jfr Grubb 70 (1665) o. Rhodin Ordspr. 10 (1807) [fsv. bäträ är förra war en äffte snaar; jfr motsv. ordspr. i nor. o. isl.]. Anm. Det är tvivelaktigt, huruvida i det äldsta anförda ex. (liksom i det motsv. fsv. ordspr.) sammansättning föreligger l. uttr. är att fatta ss. två skilda ord med självständigt adverbiellt efter (jfr EFTER II 9 a).
