SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1918  
EFTERSTICK äf3ter~stik2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[av EFTER o. STICK, vbalsbst. till STICKA, v., stinga, göra ett stick m. m.; jfr d. efterstik o. t. nachstich]
1) [till EFTER- 11 c; jfr motsv. anv. i dan. o. t.] användt ss. vbalsbst. till EFTERSTICKA (se d. o. 2); särsk. konkret: medelst gravstickeln utförd (”stucken”) kopia (av gravyr l. teckning l. målning o. d.). Möller (1790). Norrmann Eschenburg 1: 163 (1817).
2) [till EFTER- 8] (knappast br.) stick som följer efter ett föregående sådant. Dalin (1850).
3) [till EFTER- 8] (föga br.) i fråga om kortspel, i uttr. sitta i efterstick, vara i tur att ”sticka” senare än en annan, sitta i efterhand; jfr EFTERSTICKARE. Dalin (1850).
Spoiler title
Spoiler content