[av EFTER o. STICK, vbalsbst. till STICKA, v., stinga, göra ett stick m. m.; jfr d. efterstik o. t. nachstich]
1) [till EFTER- 11 c; jfr motsv. anv. i dan. o. t.] användt ss. vbalsbst. till EFTERSTICKA(se d. o. 2); särsk. konkret: medelst gravstickeln utförd (”stucken”) kopia (av gravyr l. teckning l. målning o. d.). Möller(1790). Norrmann Eschenburg 1: 163(1817).
2) [till EFTER- 8] (knappast br.) stick som följer efter ett föregående sådant. Dalin(1850).
3) [till EFTER- 8] (föga br.) i fråga om kortspel, i uttr. sitta i efterstick, vara i tur att ”sticka” senare än en annan, sitta i efterhand; jfr EFTERSTICKARE.Dalin(1850).
