EFTERSTRÄCKA äf3ter~sträk2a, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING.
I. [till EFTER- 2 (c) o. STRÄCKA i bet. fara (åstad), löpa (i väg)] (†) sträcka i väg efter, förfölja, sätta efter, jaga. (Två) Reendiur .., som wargerne hafue eftersträcht och dem vthtröttedh. Ångerm. domb. 1648, s. 53.
II. [till EFTER- 8 c o. STRÄCKA i bet. uttänja] (i sht ss. vbalsbst. -ning) tekn. verkställa en förnyad l. ytterligare sträckning av (en tråd, ett metallstycke osv.) för att åt (densamma l. detsamma) giva dess slutgiltiga tjocklek l. form l. hållfasthet osv. Uppf. b. 6: 386 (1875; i fråga om spinning av garn). Sträckningen (av ett urverkshjul) .. sker vanligen på kransen strax innanför tandringen med någon liten eftersträckning på sjelfva tänderna. Ericsson Urmak. 189 (1897).
