EFTERSÄNDA äf3ter~sän2da, v. -er, -sände, -sändt, -sänd. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[av EFTER o. SÄNDA; jfr d. eftersende, ävensom holl. nazenden, t. nachsenden]
1) [till EFTER- 2; jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (numera föga br.; jfr dock slutet) sända (ngn l. ngt) efter (ngn som avlägsnar sig l. som befinner sig på ett annat ställe). (I Småland) bleffwe honom (dvs. Gustav Vasa) Skäckter (dvs. grova pilar) och Pijler efftersende. Phrygius Föret. 19 (1620). (Män) som voro .. mig eftersände. Humbla Landcr. 186 (1740). Fahlcrantz 3: 297 (1864). — särsk. [jfr motsv. anv. i t.] (fullt br., i sht post.) med avs. på postförsändelse till mottagare som icke (längre) befinner sig på den i adressen uppgivna orten l. platsen: vidarebefordra. SFS 1872, nr 81, s. 29. För bref eller ask med angifvet värde, som till följd af förändring af adressatens vistelseort eftersändes inom adresslandet, betalas ej något tilläggsporto. Därs. 1892, nr 28, s. 50. SD(L) 1895, nr 283, s. 2. Eftersändning af postanvisningar. Döss o. Lannge Postb. 132 (1908).
2) [till EFTER- 7] (i skriftspr., numera mindre br. utom i pass., i sht p. pf.) sända för att hämta (ngn l. ngt), sända bud efter (ngn l. ngt), skicka efter (ngn l. ngt). De eftersända läkarna infunno sig genast. D. Tilas (1769) i HSH 16: 211. Mera krigsfolk eftersändes. Schönberg Bref 1: 291 (1778). J. G. Oxenstierna 5: 161 (c. 1817). (Nero) vill .. eftersända gladiatorn Spekulus. Rydberg Rom. d. 86 (1877).
