SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1919  
EFTERTONA äf3ter~tω2na, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr EFTERTONING.
Etymologi
[av EFTER o. TONA; sannol. efter t. nachtönen]
1) [till EFTER- 5 b] (mindre br.) (fortsätta att) ljuda (med svagare ton) sedan den egentliga tonen upphört; jfr EFTERLJUDA. (Klockform) är fördelaktigast för frambringande af en stark, länge eftertonande klang ur malmen. NF 8: 871 (1884).
2) [till EFTER- 11 c] (†) i toner efterbilda, sjunga efter (ngt). (Näktergalen giver de andra fåglarna) een Sång at efter-tona. Spegel Guds verk 205 (1685).
Spoiler title
Spoiler content