EFTERTRÅ äf3ter~trå2, v. -r, -dde, -tt, -dd. vbalsbst. -ENDE.
(i sht i skriftspr.) eftertrakta, livligt eftersträva (ngt), ivrigt längta efter (ngn l. ngt), längta till (ngn l. ett ställe), trängta efter (ngn l. ngt), varmt åstunda (ngt), åtrå (ngt). Eftertrå guld l. ära. Eftertrå ngns kärlek l. gunst o. d. Thet omsider .. ther til kom, som Judarna medh så stoor torst effter trådde, nemligha at Jesus negld (dvs. naglad) bleff widh korset. L. Petri Chr. pina h 1 b (1572; möjl. att uppfatta ss. två ord med självständigt adv. efter). De fagra Hiordar al / Din åsyn eftertrå. Lagerlöf Vitt. 40 (1673). Främst af allt ju hade en ann', som vändt från sin irrfärd, / eftertrått att gemål och att barn uppsöka i huset. Johansson Hom. Od. 13: 334 (1845). Allt det renaste min ande eftertrår. Atterbom FB 129 (c. 1855). Din eftertrådda verld, du gamla Rom. Nyblom N. dikt. 97 (1865). Det man inte kan få, tjenar ej att eftertrå. Björlin Elsa 28 (1879; ordspråksartat uttr.). Fylgia, Fylgia, fly mig ej, / .. du eftertrådda, du oåtkomliga. Fröding N. dikt. 150 (1894). Ifrigt eftertrådda och med .. stor möda eröfrade rättigheter. Lidforss Boissier 10 (1909).
