1) (numera mindre br.) eftersinnande, övervägande, begrundande, besinnande, eftertanke; jfr EFTERTÄNKNING 1. Schroderus Osiander 1: 411(1635). Archimedes efter långt efftertänckiande .. besinnade sigh i hast. Stiernhielm Arch. B 2 b(1644). Icke .. kan någor vtan förnuftigt eftertenckande finna sitt retta ändamål. Rydelius Förn. 111(1721, 1737). Vid noga eftertänckande. Därs. 204. Boström 3: 28(1833). Auerbach(1908; med hänv. t. eftertanke). — särsk. i numera obr. uttr. o. förb. Dett ordet hafuer ett stoortt efftertenckiande (dvs. är värdt att tänka på). RARP 1: 183(1632) [jfr lat. res habet deliberationem]. Thetta jagh hafuer weetat tee, och indraga till efftertänckiande. Stiernhielm Arch. Q 1 b(1644). Desse äre starcke liknelser och af eftertänckjande (dvs. värda att beakta l. begrunda). Abrahamsson 658(1726).
2) (†) betänklighet, farhåga; misstanke; jfr EFTERTÄNKNING 2. Oxenst. brefv. 10: 247(1618). Françosernes procedere (dvs. förfarande) och tilstondt, göra mig allehanda eftertenckiande. A. Oxenstierna Bref 4: 536(1648). Den hallanska adelen skall nu för liderliga pänningar sälia bort alla deras (dvs. sina) gods .. sådant alt giffuer stort efftertänkiande, om the ike i sinnet hafva att för inga penningar lösa dom igen. Ekeblad Bref 1: 239 (1653; jfrt med hskr.). Keysarens märckelige Lycka (förorsakade) hoos månge ett stoort efftertänckiande. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 56(1680).
