EFTERTÄNKSAMHET äf3tertäŋ1ksam~ he2t, äv. 30~200. (eftertä´nksamhet Weste), r. l. f.; best. -en.
1) till EFTERTÄNKSAM 1: eftertanke, förtänksamhet, omtänksamhet, besinning, klokhet, försiktighet. Dähnert (1746). Svenska Undersåtare, hvilkas ogemena (dvs. ovanliga) flit, snille, eftertänksamhet och oförtrutenhet, Fäderneslandet både heder och båtnad tilbragt. Tessin Bref 1: 96 (1751). (Salomos ordspråk) kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet. Ordspr. 1: 4 (Bib. 1917).
2) till EFTERTÄNKSAM 3: eftersinnande, begrundande, eftertanke. Om wij skönt (dvs. änskönt vi) hafwa fåå Loffsånger, så skulle wij lijkwäl med efftertäncksamheet och Andacht them siunga. Ekman Siönödzlöffte 159 (1680). Ofta lade eftertänksamhet en sky på hans höghvälfda panna. Rydberg Sing. 12 (1857, 1865; uppl. 1876: eftertanken).
3) (†) till EFTERTÄNKSAM 5: betänksamhet, betänklighet, oro, bekymmer. (Vi) tilstå .. giärna den eftertäncksamhet, som hoos Oss finnes at sakna här hemma .. Eders Kongl. Maij:tz högt angelägne Styrsell. 2 RARP I. 2: 310 (1720).
