EFTERVARTANNAT äf3ter~vartan2at, äv. ~vart-, äv. 40~010, n.
Ordformer
(-hvarannat Wikner)
Etymologi
[efter mönstret av t. nacheinander, n., gjord substantivering av uttr. efter vartannat]
(i filos. fackspr.) om det förhållande att förnimmelser l. företeelser följa successivt på varandra, dvs. framträda i tidens form; successivitet, succession; motsatt BREDVIDVARTANNAT, UTOMVARTANNAT.Trana Psych. 2: 2(1847). Det finns åtskilligt menskligt förnimmande, som icke är successivt eller företer ett mer eller mindre hastigt efterhvarannat. Wikner Mater. 247(1870). Företeelsernas bredvid och efterhvartannat. Schéele Själsl. 297(1895).
Anm. I samma bet. som eftervartannat användes stundom eftervartannatföljande, n. (Vannérus Wundts psyk. 471(1896)), eftervartannatföljd, r. l. f. (Därs. 53), oftare eftervartannatvara, n. (Wrangel Dikten 14(1912)). Anledningen till dessa bildningars uppkomst torde delvis ligga i behovet av en best. form, vilken icke kan bildas av eftervartannat.
