SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1919  
EGALITET e1galite4t l. eg1-, l. 0104, r. l. f.; best. -en. Anm. Stundom användes den rent fr. formen égalité. Swedberg Schibb. 267 (1716). Wenström o. Jeurling (1891).
Etymologi
[jfr d. egalitet, t. egalität, av fr. égalité, av égal (se EGAL)]
sbst. till EGAL.
1) (numera knappast br.) motsv. EGAL 1: jämlikhet, likhet, jämställdhet, motsvarighet. Ingen egalitet var å vår sida emot det, som å .. (ryssarnas) prætenderades. C. Piper (1712) i Hist. handl. XXI. 1: 205. Sahlstedt (1769). Dalin (1850).
2) (föga br.; se dock nedan) motsv. EGAL 3: jämnhet, likformighet. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 229 (1891). (Vid spaltningen o. den därefter följande falsningen av hudarna) måste en fullständig egalitet genomföras. Hirsch Lärob. f. garfv. 190 (1898); jfr EGALISERA b. — särsk. (fullt br.) mus. i fråga om röst l. stråkinstrument: likformighet (i de olika röstlägena l. registren resp. strängarna) med avs. på klangfärg; jfr EGALISERA a. En .. sopran, hvars hufvudregister ännu tarfvar afrundning för att stämman skall nå den egalitet, som är af nöden. PT 1892, nr 46, s. 3.
Spoiler title