publicerad: 1920
EHURUSKÖNT, konj.
Ordformer
(e huru skönt)
Etymologi
[av EHURU I 2 a o. SKÖNT, adv.; jfr E-, pref.1 5 d; jfr äv. ÄNSKÖNT samt t. obschon; jfr äv. fr. bien que]
(†) ehuru, fastän. Växiö domk. arkiv 1650, nr 24.
Spoiler title
Spoiler content