publicerad: 1920
EHURUVÄL ehɯ1rɯvä4l, äv. -ur1- l. -uv-, l. ehɯ3rɯ~vä2l, äv. -ru- (ehu`ruväl Weste, - - - vä´l Dalin), konj.
Ordformer
(ehuruväl Girs E. XIV 34 (c. 1630) osv. ehuru väl HSH 7: 32 (1588), G. J. Adlerbeth Åm. i VetA 1817, s. 4. eij huru väll Växiö domk. akt. 1658, nr 143. — ehurväl Tiällmann Gram. 48 (1696))
Etymologi
[jfr d. ihvorvel, se EHURU I 2 a o. VÄL; jfr E-, pref.1 5 d. Jfr äv. d. hvorvel, t. wiewohl (se HURUVÄL); jfr äv. fr. bien que]
ehuru (se d. o. II).
1) (i skriftspr.) motsv. EHURU II 1: fastän. H. Bielke (1588) i HSH 7: 32. Ehuru wäl .. (konungen i Polen) icke törs begynna ett uppenbart tyrannie emoot .. (protestanterna), .. så gör han det dock lijkwäl .. med .. lönlige medel. Gustaf II Adolf 146 (1617). Dalin Arg. 1: nr 19, s. 7 (1733; uppl. 1754: fast). Vi neka icke, att det går oss till sinnes, när vi — ehuruväl vi icke anse oss sjelfva stå särdeles högt — likväl ställas i jemförelse med .. dessa halfherrar. B. E. Malmström 7: 410 (1845). — särsk.
a) (†) i förb. ehuruväl att: fastän; jfr EHURU II 1 a. Er icke rådh att lägge till wägs i denne stårmen för änn gudh will ath wädret nogeth stelles (dvs. stillas) kan, ehuru well ath börn (dvs. vinden) hawer warith godh i dag. H. Bielke (1593) i HSH 7: 60. Nordberg C. XII 1: 437 (1740).
b) (†) i förb. ehuruväl som: fastän; jfr EHURUSOM. At förandra lands- ok stads-lag är en saak, som kan hafwa någon eftersläng. Men bokstäfren ingen. Ehuruwäl som ok lag ok stadgar stundom tåhla förändring. Columbus Ordesk. 3 (1678).
c) (numera föga br.) med bisatsen ofullständig; jfr EHURU II 1 d. (Dokumentet över gränsläggningen) finnes .. i .. Wästgöta Laghbok, medh klare, ehuruwäl gamble Bookstäfwer .. skrifwit. Stiernhielm VgL Föret. 2 (1663). Härvarande läkare .. försäkra, att rosen aldrig plägar vara farlig, ehuruväl plågsam. Tegnér 6: 24 (1826). Rein Psyk. 1: 114 (1876).
d) motsv. EHURU II 1 e, inledande en efter huvudsatsen följande bisats som endast uttrycker en inskränkning i det i huvudsatsen sagda l. som ej fullt logiskt ansluter sig till den föreg. huvudsatsen. RP 6: 63 (1636). Til then föresatte tid .. skole vi vara inne med svar .., ehuruvel jag fruchtar at för the vidt aflägsna orter skull en hop lärer intet komma in til then tiden. J. Swedberg (1711) i Hist. tidskr. 1892, s. 163. Det är .. vida mer sin politik än sin poesi .. (Dante) har att tacka (för sin popularitet), ehuruväl .. man emellanåt icke stort bättre tyckes förstå den förra än den sednare. Böttiger i SAH 39: 243 (1864). Lidforss DQ 1: 15 (1888).
2) (†) motsv. EHURU II 2: även om. HSH 31: 467 (1662). Ehuruwäl man ännu så myckit sand och watn vthöser, så kommer genast lika myckit i stället igen. Hiärne 2 Anl. 350 (1706).
Spoiler title
Spoiler content