EKIVOK ek1ivå4k l. e1k-, ngn gg EKVIVOK ek1vi- l. e1kvi- (Anm. Ordet rimmar hos Nordenflycht QT 1745, s. 160, med klok), adj. l. sbst. r. (m. Dalin(1850)); ss. adj. -are; adv. -T; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet equivoque, stundom æqui-)
Etymologi
[jfr d. ekvivok, holl. æquivok, t. äquivok, äquivoke, eng. equivoque; av fr. équivoque, adj. o. sbst., med såväl bet. 1 som 2, av senlat. æquivocus, flertydig]
I. adj.
1) (numera knappast br.) som har dubbelmening l. kan tolkas på olika sätt, dubbeltydig. (Jag måste) eftertryckeligen .. understödjas, och ej med några equivoca Resolutioner afspisas. M. Stenbock(1710) hos Loenbom M. Stenbock 2: 275. Devisen (på suveniret skall) ej .. (vara) påtaglig utan ekivok. Tersmeden Mem. 1: 255(c. 1780). 2 NF(1907).
2) [jfr liknande bet.-utveckling av TVETYDIG] som gör l. innehåller anspelning(ar) på sexuella förhållanden; (skämtsamt o. förtäckt) oanständig; tvetydig, frivol, vågad. Ekivoka historier. Mina fruntimber, som voro kvicka och muntra, svarade .. alltför artigt, men nog equivoquet. Tersmeden Mem. 2: 204(c. 1780). Söderberg Gertrud 78(1906).
Anm. Den av vissa ordböcker (Andersson Frem. ord(1845), Dalin(1850)) uppgivna, rent fr. bet. ”opålitlig” torde icke ha varit levande i sv.
II. sbst.
1) (†) ord l. uttr. som har dubbelmening l. kan tydas på olika sätt; anspelning, ordlek, vits. Biurman Brefst. 102(1729). Dichten (om Backus' framkomst ur Jupiters lår) grundar sig på en equivoque: emedan Grækerne kalla vti sitt språk ett Lår μηρὸς, och ett Berg .. hafver samma namn. Wennerdahl Lex. myth. 101(1748). Jag befarade mig hafva .. brutit mot språket och sagt en ekivok. Wingård Minnen 4: 73(1847). NF(1881).
2) (numera föga br. utom i fråga om ä. förh.) (skämtsam) anspelning på sexuella förhållanden, tvetydighet, frivolitet, ”oanständighet”. Dalin Arg. 1: nr 29, s. 7(1733). Skälmaktiga equivoquer. SP 1780, s. 945. Riksråden Höpken och Scheffer excellerade i ekivåker, under det att andra riksråd i damsällskap långt överskredo det tvetydigas gränser. Castrén Creutz 55(1917).
