SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
EKSTOCK e3k~stok2, sbst.2, äv. ÖKSTOCK ø3k~, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(ek- Lind (1749) osv. eke- RP 6: 627 (1636), Hyltén-Cavallius Vär. 1: 23 (1863). ekie- Svart G. I 142 (1561). ök- Verelius Ind. 58 (1681) osv. öke- BtFH 3: 241 (1549), Nordberg C. XII 1: 690 (1740))
Etymologi
[identiskt med EKSTOCK, sbst.1. Ordet betecknar urspr. en av en urholkad ekstam förfärdigad farkost. Formen ök(e)- beror på anslutning till det likbetydande ÖKA (se EKA, sbst.1)]
= EKA, sbst.1 1. Twå öke stockar. BtFH 3: 241 (1549). Ibland de mindre fiske-fartyg räknas Ökstockar. Schultze Fisk. 107 (1778). Arwidsson o. Ohlson Saml. af redsk. 8 (1911).
Ssgr: EKSTOCKS- l. ÖKSTOCKS-BRYGGA.
-MAKARE.
-SUD. (i Finl.) reling på ekstock. J. Wahlstedt (1910) i Hembygden 1913, s. 107.
Spoiler title
Spoiler content