ELEKTRIKER eläk4triker l. 0302 (Anm. I arbetarkretsar o. ngn gg äv. eljest förekommer, i bet. 2, starkt vard., 1040 l. —32), m.(||ig.); best. -n; pl. = (med lat. pl., i bet. 1, electrici SD(L) 1898, nr 141, s. 8).
1) person som (vetenskapligt l.) tekniskt sysslar med elektricitet, elektrotekniker. Den store amerikanske elektrikern (Tesla). VL 1897, nr 202, s. 3.
2) person vilken ss. förman l. arbetare sysslar med elektriska anläggningar och reparationer, elektrisk montör, elektricitetsarbetare.
