SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EMISSARIE e1misa4rie l. em1-, l. 10302 (- -árie Dalin), m.(||ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. emissar(ius), eng. emissary, fr. émissaire; av lat. emissarius, till p.-pf.-stammen i emittere, utsända (se EMITTERA)]
sändebud, utskickad; i sht förr vanl. om person utsänd i hemliga l. mindre lojala l. hederliga ärenden, hemlig agent, spion. (Påvens) Emissarier, eller vthskickade örnetaslare, the blod-ifrande Jesuiter. Isogæus Segerskiöld 298 (c. 1700). Freds underhandling är .. å bane, så väl genom Engelska Emissarier .. som genom de Medlande Hofvens Ministrar. SP 1779, s. 968. Karl Ploug, som kommit såsom skandinavisk emissarie för att bearbeta stortinget. De Geer Minnen 1: 262 (1892).
Spoiler title