SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
EMOLUMENT e1mωlɯmän4t l. em1-, l. -mo-, l. -lu-, n.; pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. emolument, fr. émolument, av lat. emolumentum]
(nästan †) förmån, fördel, nytta; nästan bl. i pl.: löneförmåner; biinkomster, sportler. Swedberg Schibb. 267 (1716). En allmän fikan efter emolumenter på det allmännas bekostnad. Geijer I. 4: 74 (1822). 3000 Rdr årlig lön, utom så kallade .. emolumenter. SvBL 3: 16 (1860). G. Svanberg (c. 1880) hos Schück FUpsala 212. — jfr LÖNE-, PÄNNING-EMOLUMENT.
Spoiler title
Spoiler content