[jfr t., eng. o. fr. endo-, efter gr. ἒνδον, inne, invändigt, in i]
(i fackspr.) i ssgr.
Ssgr: A: ENDO-GAM104, adj. [jfr eng. endogamous] etnogr. o. sociol. som utmärker sig gm endogami. Ett samhälle .. (kan vara) utprägladt ”endogamt”, så att könsförbindelser äfven i de närmaste led höra till ordningen. Thyrén Strafflagsreform 1: 2(1910). —
-GAMI1004, r. [efter eng. endogamy, bildat 1865 av J. F. McLennan. Med avs. på senare ssgsleden jfr POLY-GAMI] etnogr. o. sociol. sed att ingå äktenskap endast med stamfränder l., i mindre egentlig bem., endast med personer av samma stånd. Westermarck Äkt. 342(1893). Fahlbeck Sv:s adel 2: 226(1902). —
B: END-OSMOS104. [efter fr. endosmose, bildat 1826 av R. H. J. Dutrochet] fys. vätskas rörelse in i ett gm en tunn hinna slutet kärl i vilket befinner sig en annan vätska; motsatt: exosmos. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 69.
