SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ENKLAVERA 1klave4ra, äv. äŋ1-, stundom 1- l. en1- l. än1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr ENKLAV.
Etymologi
[av fr. enclaver, av lat. inclavare, tillstänga]
(föga br.) innesluta (ett område) inom gränserna av ett annat område, omfatta; förr ngn gg i mera allmän bet. Björnståhl Resa 4: 162 (1774). (Benet) kändes .. enclaveradt i öppningen (av såret). VetAH 1815, s. 33. Styffe Un. 130 (1880).
Spoiler title
Spoiler content