ENLEVERA aŋ1leve4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (annglevèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (Wacklin Minnen 3: 15(1845)); jfr ENLEVAGE.
Etymologi
[av fr. enlever, lyfta upp, borttaga, bortföra med våld l. list, uppköpa m. m., av en, därifrån, o. lever, lyfta (se LEVÉ)]
bortföra, bortröva; numera bl. om olagligt bortförande av kvinna samt i anv. som av språkkänslan uppfattas ss. en utvidgad l. överförd anv. av denna bet.; förr äv. (efter direkta motsv. i fr.) utan anslutning till denna särsk. bet. D. 15 (juli) enleverades wij till Öfverstlieutenant Kosolow som war wår convoy. KKD 3: 56(1709). (Strövpartiet) skulle söka enlevera den Pohlniska Secreteraren. Nordberg C. XII 2: 298(1740). Den enleverade Köpmans-Dottren. SP 1779, s. 634 (ur boktitel).Vid nedgåendet til Jakten, enleverades några dussin goda päron för godt köp. Fischerström Mälaren 53(1785). Min far .. har väl också gjort enleveringar i sina dar? Almqvist Colomb. 38(1835). Vid Korsnäs enleverades jag ett tu tre af en god vän. Ödman Vexl. bild. 70(1890, 1893). Där enleverade professorn vårt kaffe. Hallström Erot. 125(1908).
Ssgr: ENLEVERINGS-FÖRSÖK. —
-GRUPP. konst. bildgrupp föreställande en man (män) bortförande en kvinna (kvinnor). Stockholm 2: 36(1897). (Bouchardons) fyra s. k. enleveringsgrupper .., afsedda för de större nischerna å kungl. slottets södra fasad. 2 NF 3: 1329(1905).
