ENKÄT aŋkä4t, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. enquête (mlat. inquesta), vittnesförhör m. m., ytterst av lat. inquirere, undersöka, efterfråga (jfr INKVISITION)]
(i sht i tidningsspråk)
1) utredning av ngt förhållande, utförd gm muntliga förhör av l. skriftliga förfrågningar (vanl. gm särskilda frågeformulär) hos sådana personer (l. institutioner) som anses sakkunniga l. intresserade i frågan; i sht om utredning som på detta sätt utföres på föranstaltande av regering, riksdagsutskott, parlamentarisk kommitté osv. NF (1881). EkonS 1: 428 (1894). jfr: Ett .. förslag att från sakkunniga insamla en enquête, som .. skulle bidraga att få frågan .. ytterligare belyst. Försl. t. lag om deln. av jord 1920, s. 311.
2) (av en tidning föranstaltad) belysning av en fråga, bestående av infordrade skriftliga utlåtanden därom av ett antal mera bemärkta o. sakkunniga personer; rundfråga. Vi tyckas nu vara midt uppe i enquêternas tidehvarf. E. Hellquist i GHT 1906, nr 304, s. 4.
