SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ENLIG e3nlig2, adj. -are (gradf. dock numera föga br.). adv. -A (se d. o.), -EN (se d. o.), -T (se d. o.); jfr ENLIGST.
Ordformer
(ähn- KKD 12: 423 (1728). -li(j)k P. Erici Musæus 2: 109 a (1582), Adlerbeth Skald. 1: 77 (1797))
Etymologi
[fsv. enliker, ensam, enskild, särskild; till EN, räkn.; jfr ENSKLIG, ENSLIG]
1) (†) som är ett o. detsamma (inom ett visst område, för en grupp människor); identisk; gemensam. Ett enligt språk, det binder alla Menniskior tilsamman både i handel och wandel. Rudbeck Atl. 1: 41 (1679). En öfver hela Riket enlig Methodes uprättande (för folkräkningen). Fennia XVI. 2: 88 (i handl. fr. 1747).
2) (†) av samma utseende l. natur l. slag som (ngn l. ngt), (fullkomligt) lik; enahanda, likartad; likadan; ofta i förb. med prep. med. L. Petri 1 Post. Y 5 a (1555). Jobs Barns ömckelighe Dödzfall, är thetta (dödsfall) .. så lijkt och eenlighit, som thet ena Håret thet andra. Emporagrius Flemming 14 (1651). Tillbaka-visaren .. visar oss från det stället, der han står, till ett annat föregående, der ett enligt tecken står. Täubel Boktr. 1: 159 (1823).
3) (†) mat. likformig. Om A är enligit med B, skrifves det A ∞ B. Palmquist Alg. 1: 10 (1745).
4) (i skriftspr.) som överensstämmer med (en norm, ett krav l. mönster o. d.); numera bl. i förb. med prep. med. Chesnecopherus Fulkom. skäl G 2 b (i handl. fr. c. 1576). Dhee Skånske af Adell niuta dee vilkor, som Sveriges fundamental lagh och stadgar äre eenlige. RARP 9: 287 (1664). Alt det i modersmålet, som är enligit med språkets art. Hof Skrifs. 39 (1753). Hans .. upgifter .. voro .. med verkeliga förhållandet alldeles enlige. VetAH 1810, s. 98. Östergren (1919). jfr LJUD-, NATUR-, RÄTTS-, SAK-, ÄNDAMÅLS-ENLIG m. fl. — särsk. (i kurialstil; numera föga br.) i fråga om en avskrifts överensstämmelse med sitt original. En attest att .. (det avskrivna betänkandet) var med originalet enligt. Benzelstierna Cens.-journ. 76 (1738). Kindblad (1870).
5) (†) fri från strid l. motsägelse; enig, endräktig; i samklang (med ngt). Alle skulle vara så enlige, att alle samptligen skulle svara för en och en för alla. RA 3: 38 (1593). Detta wårt loflige och oss emillan eenlige opsåth (att gifta oss med varandra). VDAkt. 1682, nr 158. (Man) bör .. i det längsta så förklara .. (författarens) ord, at han blir enlig med sig sjelf, åtminstone icke motsäger sig i meningarna. Boman Cato 40 (1802).
6) [utvecklat ur den fsv. bet. ensam, avskild] (†) hemlig, dold. Man skall holladth eenligh och stille, och icke lathe bekome tessze tidhendher ibland Kiöpmennerne. HFinlH 2: 284 (1549).
Spoiler title
Spoiler content