publicerad: 1922
ENSLIG e3nslig2 l. en3- (e`nslig Weste, ènsligg Dalin), adj. -are. adv. = (†, OxBr. 5: 168 (1622)), -A (†, P. J. Gothus Osiander Rel. art. 271 (1603), Linc. (1640; under seductio)), -E (†, HB 2: 314 (1597)), -EN (†, UFinlÖ II. 1: 90 (c. 1595), Afzelius Sagoh. 7: 272 (1853)), -T.
Ordformer
(eens- (eenss-, eensz-) HSH 3: 89 (1566: eenssligheet), HT 1900, s. 80 (i handl. fr. 1713: eenslighet). ends- ConsAcAboP 2: 218 (1660: endsligheet))
1) (numera knappast br.) = ENSAM 1. Icke skall heller någen anten af riksens rådh eller våre egne tienere enslige gå i samme rum någet att uttage. RA 3: 450 (1594). Här stodo de enslige mellan himmel och jord, högt öfver menniskors boningar. Topelius Evang. f. barnen 232 (1893). — särsk. (†) som befinner sig i enrum (med ngn); i överförd anv.: som försiggår i enrum, enskild (se d. o. 3). Hwar han kunde komma enslig med Hans Nådhe. GR 11: 396 (1536). Then eensliga eller hemliga Afflööszningen. P. J. Gothus Osiander Rel. art. 199 (1603). Frägar Laghläsaren Pÿgan Eensligh om denne saak. Ekenäs domb. 1: 216 (1657). Hon begärde ett ensligt möte med honom. Afzelius Sagoh. IX. 1: 151 (1859).
2) om handling, tilldragelse, tillstånd, tidsdel m. m.: som utföres l. företages l. förlöper osv. i ensamhet (se d. o. 1); varunder ngn (under känsla av avskildhet l. övergivenhet) är ensam; jfr ENSAM 2. En enslig natt, jag nysz med trötta ögon låg. Nordenflycht QT 1745, s. 1. Ensliga stunder gifvas, då ni tankfull kan lyssna till ert hjertas sanningar. Thorild 4: 100 (1794). Jesper nattvakt .. / .. vankar .. / Kring slottet på enslig rund. Snoilsky 4: 46 (1887).
3) om boning, trakt, väg, naturföremål m. m.: som ligger (är) avsides (o. är föga besökt) l. saknar annat av samma slag i sin omgivning (o. ser övergiven ut); som (i sht gm avskilt läge) är tom l. fattig på människor, öde, ödslig; som icke har sällskap åt ngn, varest ngn är ensam; jfr ENSAM 3 o. 6. En enslig bygd, trakt. Paphnutius .. bleff alt ifrån Barndomen på eenszlighe Rum (dvs. platser) vthi Gudz Fruchtan wäl vpfostrat. Schroderus Os. 1: 271 (1635). Jag suckar till dig från mitt ensliga läger. Hagberg Pred. 3: 158 (1817). Agnes .. sitter på enslig strand. Sätherberg Dikt. 1: 134 (1839, 1862). Så ensligt och tomt det blifvit / I Mälareborg. Snoilsky 2: 4 (1881). En enslig tall på heden. Östergren (1919).
4) (i vitter stil; numera mindre br.) = ENSAM 4; numera nästan bl. dels i fråga om avsaknad av (förtrogna) vänner, dels övergående i bet.: som älskar ensamheten l. undviker sällskap. Een förlaten och ensligh person, fadher och modherlöss. GR 18: 281 (1547). Är hon enslig, heter hon folkskygg, är hon sällskapslik, heter hon flyktig. Dalin Arg. 2: 367 (1734, 1754). Han lefde nu nästan aldeles enslig, på sitt hufvudgods. Ekelund Fielding 8 (1765). Enslig i lifvet han var och enslig förblef han i döden. Tegnér (WB) 6: 42 (1829). Anderson i SAH 51: 32 (1875). — särsk.
a) (†) i uttr. hålla sig enslig, hålla sig för sig själv. (Du) holler tig enslig och speculerer bådhe afftner och morgner. GR 27: 42 (1557).
b) (†) = ENSAM 4 slutet. At prestaenkior, emädan the enslige sittia och sig erligen stella, .. kunne någon hielp bekomma. RA 3: 111 (1593).
5) (i sht i vitter stil) om liv, levnadssätt: som föres i ensamhet l. utmärkes av ensamhet (se d. o. 3) l. isolering; förr stundom övergående i bet.: privat, enskild (se d. o. 12). Diocletianus och Maximianus Herculeus .. hade frijwillelighen affsagt sigh ifrån Keysaredömet, och förde itt Priwat eller enslighit Lefwerne. Schroderus Os. 1: 247 (1635). Annat är ett stilla, annat är ett ensligit lefverne. Scherping Cober 2: 1 (1737). Öfvergångar (inom ett visst djursläkte) från ett ensligt till ett socialt lif. O. M. Reuter i UVTF 36: 111 (1888). — särsk. (†) motsv. 4 b. Förthenskul, skole wij .. alrigh bijfalla them som älska ensligit leffuerne vth om (dvs. utanför) ächtenskapet. Botvidi Brudpr. 34 (1622).
6) (†) enskild (se d. o. 1); ensam (se d. o. 7). Ath jngen .. gör någenn hemeliig eller ensliig förligning .. mett szine landboor. GR 11: 243 (1537). Min .. hustrus enslige arffvelåt i pantegodzet. VgFmT II. 6—7: 120 (1587). (Då) han om morgonen i sin kammar (den han enslig för sig hade) var död funnen. HSH 12: 148 (1599).
7) (†) = ENSAM 11. Ensligen och allenest. UFinlÖ II. 1: 90 (c. 1595). Efter vi nu inte mehra hafva än ensligh Hanss Kon. May:ts ende person. OxBr. 5: 168 (1622).
8) (†) om typ l. ett kollektivt helt: som icke uppträder med flera individer i förening l. åt gången, en och en, var och en för sig. Skole knecterne epter inthet byte fara enten .. Rottewiss eller enslig. GR 10: 47 (1535). Då tårarne blott enslige framtilra. Eurén Orth. 1: 20 (1793). (Hasselmusen) träffas vanligen enslig, stundom parvis och stundom i smärre kolonier. Nilsson Fauna 1: 389 (1847). Lilljeborg Däggdj. 122 (1870).
9) (numera knappast br.) = ENSTAKA 4. Rijkzsens Flotta, vndantagendes någre enslige Skep, som hijt och dijt försendes, blifwer tilsammans hollen. HSH 26: 96 (1633). Af den sällsynta Härfogeln .. visade sig ännu för få år sedan några ensliga individer vid landets södra gräns. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 13 (1863). Söderhjelm ItRenäss. 327 (1907).
10) (†) = ENSKILD 6 o. 9. Sockner, bygdelag, enslige gårder eller annen bygd. GR 14: 41 (1542). Huad heller thet belangede thetta Swerigis Rijke tillhope, eller elliest enslige personer, andeligt eller werdzligit stånd. Därs. 17: 605 (1545).
11) (†) = ENSKILD 11. P. Erici Musæus 5: 8 b (1582). Eenslige privat Personer. Tegel G. I 2: 302 (1622). — särsk. = ENSKILD 11 slutet. The Tarquinier woro så til sinnes, at the ingalunda kunde lefwa eensligen, vthan åstundadhe at regera. Schroderus Liv. 53 (1626).
Avledn.: ENSLIGHET, r. l. f.
1) (numera föga br.; jfr dock a) till 1. Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668). Då I uti stilla enslighet eftertänken edra (konfirmations-)löften. Handb. 1811, s. 100. särsk.
a) (fullt br.) jur. i uttr. (söka) enslighet vid födseln. ConsAcAboP 2: 218 (1660). MB 16: 1 (Lag 1734).
b) (†) till 1 slutet. Schroderus Os. III. 1: 75 (1635). Om någon (kaplan) här emot bryter, skal Pastor sielf, uti ensligheet .. Capellanen hans ofog föreställa. Kyrkol. 24: 25 (1686).
2) till 3; ofta närmande sig, förr äv. övergående i konkret anv.; stundom liktydigt med: tystnad, lugn, ro. (Turturduvan) har utvalt til boning en Enslighet, hvarest Stillheten regerar öfver alt. Nordenflycht Turt. 3 (1743). (Det) rådde i skogen den djupaste enslighet. Cederschiöld Riehl 1: 119 (1876). Öknens enslighet. Hahr ArkitH 6 (1902). jfr ÖKEN-ENSLIGHET.
3) (i vitter stil; numera mindre br.) till 4 o. 5. GR 27: 42 (1557). (Han) öfwergaf Biskops Ämbetet och lefde sedan i enslighet. Spegel Kyrkoh. 2: 218 (1707). särsk. (†) till 4 b o. 5 slutet. A. Oxenstierna 2: 558 (1622). Uhr Enslighetens haf til Ächta Kiärlekz Hamn. Brobergen 91 (1705, 1708).
Spoiler title
Spoiler content