ENSEMBLE aŋsaŋ4bel, äv. -sam4-, r. (m. G. Dalin(1871), WoJ(1891)); best. -beln l. -blen (skrives i allm. äv. av dem som åsyfta uttalet -beln); pl. -bler.
Etymologi
[av fr. ensemble, tillsammans, ensemble]
ett helt av (självständiga) sångstämmor (i sht solostämmor) l. instrument resp. skådespelare som gemensamt utföra (en del av) ett sång- l. musikstycke l. uppföra (ett) skådespel; (grad av) samarbete l. samvärkan mellan de olika delarna av ett dyl. helt, samsjungning, samspel; stundom: (del av) sång- l. musikstycke som utföres av en ensemble. Teatern hade en ypperlig ensemble. Envallsson Mus. lex.(1802). Allt gick med en ensemble, som knappast någon verklig kapellmästare får röna och fröjda sig åt. Blanche Våln. 396(1847). PT 1911, nr 107 A, s. 3.
