SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ENÖDE, n.; best. -et.
Etymologi
[efter t. einöde, f., med genusväxling i anslutning till ÖDE, sbst.; jfr EN, räkn., VIII]
(†) ensamhet, avskildhet. Hans närvaro uplifvade mitt enöde. J. G. Oxenstierna Dagb. 194 (1771). Möller (1807).
Spoiler title
Spoiler content