SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ENÄR enä4r l. -æ4r, adv. o. konj.
Ordformer
(enär (ee-, eh-) GR 17: 227 (1545) osv. ee (e) nä(h)r GR 2: 67 (1525), Därs. 13: 272 (1541). änär L. Petri 4 Post. 37 b (1555), Dens. Kyrkost. 33 a (1566). ee naar GR 1: 280 (1524). ene(h)r Ångerm. domb. 1628, fol. 10, KKD 7: 65, 74 (1704))
Etymologi
[fsv. ä nar, ä när, ä ner; se E-, pref.1, o. NÄR, adv. o. konj.]
I. (†) adv.
1) ss. indirekt frågande adverb: när. Helsa alla barnen .., Gudh vett enehr papa kåmmer hem. KKD 7: 74 (1704). Wallin Rel. 3: 344 (1829).
2) i förb. enär som helst, när som helst. Hvaraf jag, enär som häldst, skulle kunna aflämna Profstycken. VDAkt. 1790, nr 457.
II. konj.
1) (†) ss. allmän temporal konj.: när helst (som).
a) med bibet. av att tidpunkten är likgiltig: vid vilken tid än; när än; stundom följt av som helst l. ock. GR 2: 67 (1525). The som i Herranom dö, äro strax, på och ifrå samma stund salige, enär the ock dö. Swedberg Schibb. 88 (1716). Det stod mig nu fritt at afresa, enär jag behagade. Ödmann M. Park 57 (1800). Meurman (1846).
b) med iterativ bet.: när helst som, vid varje tillfälle då, var gång då, så ofta som; ofta åtföljt av som helst. GR 10: 6 (1535). (Ceremonier måste avskaffas) änär som helst the genom någrahanda skadeligh tilfelle .. bliffua .. skadeliga. L. Petri Kyrkost. 33 a (1566). Härledda ord böra stafvas såsom deras stamord, enär dessa stamord finnas i det närvarande språket. Enberg Sv. spr. 15 (1836). — i förb. enär som. SvTr. V. 1: 257 (1617). Riccoboni Catesby 89 (1761).
2) [jfr E-, pref.1 8] (†) ss. egentlig temporal konj.: när, då. Den tidh Enär Mester Pedher, förreste söderåth. Ångerm. domb. 1628, fol. 11. Enär iag var färdig, lätt iag igenom Malmen som hvar med mig i följe honom utkalla. HFinlÖ 1: 425 (1730). Konungens nådiga vilja och befallning är, att enär erkebiskopen undfått detta bref, han genast förfogar sig till Stockholm. Crusenstolpe Mor. 4: 406 (i handl. fr. 1796). Adlerbeth Ov. 98 (1818). — särsk. i förb. enär som l. såsom. Ener såsom Lengdenn war försegladh, då Ladhe, her Nillss sochnens singnet vppå sit skåp. Ångerm. domb. 1628, fol. 10. VDAkt. 1735, nr 238.
3) betecknande en motsats: under det att. Enär alla andra äkta stenar kunna imiteras och med konst göras efter, så förblifver dock Opalen inimitabel. Wallerius Min. 86 (1747).
4) [med avs. på överg. från temporal till kausal konj. jfr EMEDAN II 4 o. där anförda paralleller] (i skriftspr.) ss. orsakskonj.: eftersom, emedan. Enär .. sjöfarten å dessa (pestsmittade) Länder till största delen drifves med båtar .., hafve Vi .. velat .. stadga, att (osv.). Kung. 20/8 1831, s. 3. Enär de bref af allmänt intresse, som jag har i min ägo, alla äro yngre än femtio år, ämnar jag här icke intaga något af dem. De Geer Minnen 1: 249 (1892).
Spoiler title
Spoiler content