2) (i o. gm sin beskaffenhet) göra (ngt) nödvändigt, fordra, kräva; numera vanl. i pass. med intr. bet.: behövas, tarvas, vara nödvändig l. av nöden, fordras, krävas. Om, när, då, där så erfordras. Här erfordras den största försiktighet. Annat, som erfördras till förplägning för 426 man solldater. KKD 1: 1(c. 1710). Hvad tålamod erfordras icke hos en styresman, at förena så många olika lynnen. Höpken 1: 259(1771). Göra en .. ändring i förslaget, hvarigenom kyrkomötets hörande ostridigt skulle erfordras. De Geer Minnen 2: 234(1892). — särsk. (†) i p. pr. i gerundivisk bet.: erforderlig. The erfordrande hielpe Medel. Humbla Landcr. 234(1740).
