ERINRAN æ3r~in2ran l. ä3r~, äv. e3r~ (ä`ri´nnrann Dalin), förr äv. ERINDRAN (eri´ndran Weste), r. l. f. Anm. I best. anv. o. i pl. begagnas resp. former av ERINRING.
1) till ERINRA 1; äv. konkretare; jfr ERINRING 1. (Leckö slott är) mig en stundelig erindran, at framgent förtjena en oförtänkt mig vederfaren Nåd. Tessin Bref 1: 141(1752). Den (person), hos hvilken fordran genom kraf eller erinran bevakas skall. SFS 1862, nr 10, s. 2.
2) till ERINRA 2; äv. konkretare: förmaning, admonition, föreställning; jfr ERINRING 2. Schultze Ordb. 2080(c. 1755). Jag .. trodde mig böra gifva honom någon erindran, angående hans otilbörliga upförande. Ekelund Fielding 139(1765). Erinran är en af G(eneral)p(ost)s(tyrelsen) .. utdelad bestraffning för mindre tjänstefel. Döss o. Lannge 169 (1911).
3) till ERINRA 3; äv. konkretare; jfr ERINRING 3. Byting (gjorde) den lilla erindran att förskrifningen (dvs. reversen) kunde delas i tvenne. Cederborgh UvT 3: 29(1810).
4) (mera tillf.) till ERINRA 4. En lätt, elegant tältarkitektur, med erinran om löfsalar och trädgårdspaviljonger. Hahr ArkitH 454(1902).
5) (numera bl. mera tillf.) till ERINRA 5; äv. konkretare; jfr ERINRING 4. Serenius(1741). Ingen nyfödd .. tanke gifves som ej tillika är en erinran. Geijer I. 5: 246(1820). Vårt sista samtal har lifligt stått för min erinran. Ljunggren Resa 9(1871).
Ssg (till 5): ERINRANS-KRAFT. (†) erinringsförmåga. Serenius(1734; under memoires).
