SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ERRIG, adj.
Etymologi
[efter mnt. errich, till erren, göra vred (se ÄRRA, reta)]
(†) som är föremål för l. förbunden med tvist, tvistig, stridig. Then tuistige och errige sake(n). BtFinlH 3: 210 (1547).
Spoiler title
Spoiler content