SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ERSTRÄCKA, v. -er, -t.
Ordformer
(-sträckia Coyet)
Etymologi
[efter t. erstrecken; jfr ER- o. STRÄCKA, v.]
(†)
1) refl.: sträcka sig, räcka, nå. At Kongl. May:ttz Högheet och Härligheeter i Krafft aff förbe(mäl)te Articklar ersträckia sigh mitt i Sundet. Coyet Rättm. skääl R 2 a (1659). Henel 1729 Dedik. 2 (1730).
2) giva större giltighetssfär åt (ngt), utsträcka. Medh mindre .. (tronföljden) än wijdare ersträckt och förklarat warder. RARP 4: 503 (1650).
Spoiler title
Spoiler content