ERUDITION e1ruditʃω4n l. er1-, l. 01—, l. -iʃ- (- - -tschón Dalin), r. (f. Dalin(1850), WoJ(1891)); best. -en.
Etymologi
[av lat. eruditio (-ōnis), lärdom, till erudire (se ERUDIT)]
(numera föga br.) lärd (i sht klassisk) bildning, lärdom. Ingen .. kan (vid akademien l. skolorna) komma till någon erudition. Thyselius Handl. lärov. 1: 2(1620). En vidsträckt kännedom af Grekiska Litteraturen och Matematiken anses i Upsala som den djupaste erudition. Lyceum I. 2: 5(1810). En man af utomordentligt vidsträckt klassisk erudition. 2 Saml. 35: 134(1914).
