[liksom ä. d. erøvre av mnt. eroveren, nt. eröwern, vinna (eg.: bliva överlägsen), av er- (se ER-) o. over, öwer, prep. (se ÖVER); jfr t. erobern]
(med vapenmakt) sätta sig i besittning av l. bemäktiga sig l. underlägga sig l. göra sig till herre över (ngt); intaga; taga ss. byte. BtFinlH 4: 178(1563). De hava erovratt 2 af våra galeior. OxBr. 6: 8(1626). Äröfrade Stycken (dvs. kanoner), Pukor och Fanor. Tessin Bref 1: 38(1751). Jag faders rostiga svärd tog i hand / Och svor att eröfra mig rike och land / Uppå hafvet. Geijer I. 3: 181(1811). Den eröfrade staden. Ill. mil.-revy 1898, s. 14.— särsk. bildl. Eröfrar det onda all verlden till slut / så kan du det rätta dock vilja. Tegnér (WB) 2: 25(1810). En sådan karl borde kunna eröfra hvarenda flicka i hela verlden. Hagberg Shaksp. 2: 22(1847). Han har .. redan eröfrat sig ett namn inom vetenskapen. PT 1888, nr 3 A, s. 3.
Särskilda förbindelser: ERÖVRA TILLBAKA010 l. 100 040 l. 032. gm erövring åter sätta sig i besittning av (ngt förlorat). Ther effter eröfrade .. (kejsar Karl V) tilbaka hwad som han vthi Lützenburg (dvs. Luxemburg) förlorat hade. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 58(1680). Hagberg Shaksp. 5: 204(1848). —
ERÖVRA ÅTER010 40 l. 100 40. erövra tillbaka; i bild; jfr ÅTER-ERÖVRA.Led flodens böljor kring som tamda undersåter, / och inom Sverges gräns eröfra Finland åter. Tegnér (WB) 2: 77(1812).
