SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1922  

ESKIMÅ äs1kimå4, stundom es1-, sbst.1, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er ((†) eskimos Retzius EtnolSkr. 53 (1844)).

Ordformer

(förr ofta skrivet på fr. sätt esquimau, pl. -maux l. -mauxer)

Etymologi

[av fr. esquimau, av ett indianskt ord med bet. ”den som äter rått kött”]

benämning på individ tillhörande ett primitivt folk som bor på Nordamerikas arktiska kuster o. på Grönland; ofta i pl. ss. benämning på detta folk. LittT 1795, s. 197. Hagman FysGeogr. 215 (1903). — jfr GRÖNLANDS-ESKIMÅ m. fl. — särsk. (föga br.) bildl.: barbar. SvLitTidn. 1816, sp. 570. Snoilsky (1884) i SnoilskyVänn. 2: 45.

Ssgr: ESKIMÅ-HUND. hund använd ss. husdjur av eskimåerna; äv. benämning på hund tillhörande en viss underras av den nordiska spetsen. Fries Grönl. 35 (1872). Ekman NorrlJakt 265 (1910). —

-KULTUR. —

-KVINNA. —

-STAM. Dalman ÅrsbVetA 1826, s. 4.

Avledn.: ESKIMÅISK, adj. Nilsson Ur. I. 1: 52 (1839). —

ESKIMÅISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.

1) eskimåkvinna. Auerbach (1908).

2) eskimåernas språk. E. H. Tegnér i SvTidskr. 1874, s. 118 (”14”).

SAOB

Alfabetisk lista

  eskamotering
  eskapad subst.
  eskarp subst.
  eskato- ssgled
  eskil
  eskimå subst.1
  eskimå subst.2
  eskiss
  eskissera
  esklup
  eskort subst.

  Till   alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content