ESOTERISK es1ote4risk l. e1-, äv. -å- l. -ω-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[efter gr. ἐσωτερικός, av ἐσώτερος, inre, komparativ till ἒσω, inne. Enl. Lukianos skall redan Aristoteles hava indelat sina skrifter i esoteriska o. exoteriska; jfr EXOTERISK]
avsedd l. lämpad för den inre kretsen av ngns lärjungar (för de ”invigda”); inre. LittT 1797, s. 14. Tvenne religioner: en esoterisk, en .. prest-religion, .. och en exoterisk, folkreligion. Svea 2: 52 (1819). Esoterisk kallas en strängt vetenskaplig, exoterisk deremot en lättfattlig (populär) .. framställningsmetod. Rein Log. 93 (1882).
