SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ESPIEGEL, m.||ig.
Ordformer
(spiegel Tersmeden)
Etymologi
[av fr. espiègle, av t. eulenspiegel (se ULSPEGEL)]
(†) upptågsmakare, ”skojare”. Du är en liten Spiegel. Tersmeden Mem. 4: 262 (1766). Lindfors (1815).
Avledn.: ESPIEGLERI, n. (†) gyckel, ”skoj”; puts. Intet espiègleri mot en sådan herre. Tersmeden Mem. 4: 262 (1766). Lindfors (1815).
Spoiler title
Spoiler content