[ytterst av lat. eunuchus, gr. εὐνοῦχος, av εὐνη, bädd o. -οχ-, som står i avljudsförh. till stammen i ἒχειν, hava; eg.: sovrumstjänare]
om visst slag av snöpta tjänare under den klassiska forntiden l. i Orienten: kammartjänare, uppsyningsman l. väktare över kvinnorna i ett harem; förr äv. allmännare: snöping, kastrat. Balck Es. 82(1603). (Sultanens) Harem .. blifver så väl af svarta Eunucher som af bevärda Soldater bevakadt. Nordberg CXII 2: 295(1740). (Konungen av Assyrien) betjenades af eunuker. Sjögren Verldsh. 1: 83(1885). — jfr LIV-, STOR-EUNUCK m. fl. — särsk.
b) bildl., om andligen steril person. Säg mig det land, der .. (recensenterna) i allmänhet varit annat än konstens eunucker. Tegnér 6: 316(1837). Hansson Kås. 44(1897).
