EVANGELISERA e1vanje1lise4ra l. ev1-, l. -el1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; EVANGELISATION -atʃω4n l. -aʃ-.
Etymologi
[jfr t. evangelisieren, eng. evangelize, senlat. evangelizare, av gr. εὐαγγελίζεσϑαι, förkunna ngt godt, avledn. av εὐάγγελος (se EVANGELIUM)]
1) (gm utsända missionärer) sprida evangelium (se d. o. 1) bland (ett folk), göra evangelium bekant för (ett folk), vinna för evangelium l. för kristendomen; såväl i fråga om yttre som, i sht, inre mission. Lind (1749). Den krets af föreningar, som åsyftar att evangelisera verlden. Wingård 2: 318 (1846). (W. Booth) började på egen hand ”evangelisera”. 2NF 3: 1139 (1905). En begynnelse gjordes (under katolska tiden) .. till lapparnas evangelisering. Därs. 18: 669 (1912). Evangelisation af det inre af Kina. Därs. 28: 569 (1918).
2) om predikan l. lära o. d.: utmärka sig för ensidigt framhållande av evangelium (i motsats till lagen). De många Waldenströmska förslagen i evangeliserande rigtning. ASScF 11: Minnestal 1: 91 (1875, 1880).
Ssgr (till 1): A: EVANGELISATIONS-ARBETE~020, äv. ~200. 2NF 27: 62 (1917). —
-FÄRD. Sedan 1870 följde .. (Sankey) Moody .. på dennes evangelisationsfärder i Amerika och Europa. 2NF 24: 702 (1916).
B: EVANGELISERINGS-ARBETE~020, äv. ~200. Evangeliseringsarbete för förkomna folklager. PT 1907, nr 254, s. 3. —
-VÄRKSAMHET~102 l. ~200.
