publicerad: 1922
EVANGELIUM e1vanje4lium l. ev1-, l. —302 (evange´lium (ng som nnj) Weste. evannjéliumm Dalin), n.; best. -iet, förr äv. -iumet (Ekeblad Bref 1: 5 (1649), KKD 5: 139 (1710)), i best. anv. äv. utan slutartikel; pl. (i bet. 1 d o. e, 2 o. 3) -ier (Mess. 1531, s. C 4 a, osv.). Anm. I ä. tid användes ordet med fullständig lat. böjning, varav ännu ngn gg gen. sg. på -ii förekommer, t. ex. Mark. 8: 35 (NT 1526; gen. sg. -ij), FörsprNT 2 a (1526; pl. -ia), Nohrborg 356 (c. 1765; dat. sg. -io).
Ordformer
1) om den i Bibeln, särsk. Nya testamentet, meddelade förkunnelsen om det kommande Guds rike o. om Guds vilja att frälsa människosläktet gm Kristus; Guds löfte om nåd för människorna; äv. allmännare: Guds ord, den gudomliga sanningen. Predika l. förkunna evangelium för hedningarna. Predica euangelium oc gudz oord. GR 1: 254 (1524). Iesus .. predicade rikesens euangelium (dvs. evangelium om Guds rike). Mat. 4: 23 (NT 1526). Iagh troor at iagh icke aff mijn eghen förnufft eller krafft troo kan .. Vthan then helghe Ande haffuer migh kallat genom Euangelium. Cat. 1572, s. B 3 b. Domen öfver ormen är det första evangeliet (protevangeliet). Ahnfelt o. Bergqvist 57 (1895). — jfr NY-EVANGELIUM. — särsk.
a) i motsats till lag(en). FörsprNT 2 a (1526). Lagen är ett uttryck för det gudomligas öfvervärldslighet och evangelium för dess släktskap med människans väsen. Göransson UndersRel. 1: 101 (1905).
b) i edsformulär. Oss så Gudh hielpe och hans helige evangelium. GR 27: 232 (1557). Jag N. N. lofvar och svär, vid Gud och hans heliga Evangelium. RB 1: 7 (Lag 1734).
c) i uttr. tro på ngt (så)som på evangelium o. d., tro på ngt ss. på Guds ord, ss. på Bibeln; blindt lita på ngt. Han tror detta som Evangelium. Mont-Louis FrSpr. 293 (1739). (Många) äro beredda att såsom evangelium sluka allt vad den engelsk-fransk-belgiska demokratismen .. i dessa dagar har att förmäla. Steffen Krig 1: 96 (1914).
d) (tillfällig anv.) med anslutning till ordets urspr. bet.: gladt budskap. Med sidsta post hitkom det Evangelium at Cafféet är frigifvet! Porthan BrefCalonius 334 (1796).
e) bildl., särsk. i fråga om lära l. levnadsprincip l. riktning inom politik l. litteratur l. konst o. d.: ”förkunnelse” som av sina anhängare ivrigt förfäktas o. betraktas ss. ngt ofelbart l. osvikligt l. ”allena saliggörande”. Naturapostlarne hade (i den fr. revolutionen) besudlat sitt evangelium med strömmar af blod. Geijer I. 8: 148 (1836). Egoismens evangelium. Rydberg Dikt. 2: 100 (1891). I Paris saknas aldrig ytterlighetsgrupper och predikare af det allra nyaste och ofelbart saliggörande evangeliet. G. Nordensvan hos Romdahl o. Roosval 490 (1913; i fråga om konst). — jfr FRAMTIDS-, KÄNSLO-, NATUR-EVANGELIUM.
2) berättelse(n) i Nya testamentet om Jesu liv o. lära; särsk. om varje särskild av de fyra böcker med detta innehåll som tillskrivas Matteus, Markus, Lukas o. Johannes; äv. om vissa andra från kyrkans äldsta tid stammande skrifter med likartat innehåll vilka icke upptagits bland Nya testamentets kanoniska böcker. De synoptiska evangelierna. Bland de apokryfiska evangelierna märkas Tomas evangelium, Nikodemus evangelium m. fl. Sancti Matthei Euangelium. NT (1526). Thetta är begynnilsen aff Iesu Christi gudz sons euangelio. Mark. 1: 1 (Därs.). The paraboler j euangelio. Ps. 1536, s. 5. — jfr UR-EVANGELIUM.
3) utdrag ur ett av de fyra evangelierna, ingående i en serie dylika utdrag, avsedda att i kyrkorna uppläsas (l. sjungas, mässas) vid högmässogudstjänsten, ett för varje sön- o. helgdag. NT 1526, s. Oo 1 b. Sedan siunges Evangelium som til then dagen lyder. Hb. 1693, s. 67. Jag har nu med Guds nåd genomgått och utvecklat dagens heliga och herrliga evangelium. Melin Pred. 2: 90 (1847). — jfr HÖGTIDSDAGS-, SÖNDAGS-EVANGELIUM.
Ssgr: A: EVANGELIE-BOK. (evangelii- RA 2: 33 (1561), Tegnér (WB) 6: 275 (1829), Dalin (1871; under evangelium). evangelium- Schroderus Os. 1: 392, 553 (1635))
1) (†) till 1: bibel. Sädan giorde .. (konungen) sin edh, .. hållandes handena på evangeliibokena. RA 2: 33 (1561).
2) till 3; bok som innehåller de olika sön- o. helgdagarnas evangelier; i Sverge: bok som dessutom innehåller de olika sön- o. helgdagarnas epistlar jämte tillhörande böner. I hwarie Kyrkio ware en Biblia, en Cathechismus, een Ewangelij Book åt minsto. Lagförsl. 83 (c. 1609). 2NF 21: 488 (1914). —
(1) -BRODER. (evangelii- NF) medlem av en avdelning av franciskanerorden. Barfotamunkarnas kongregation, hvars medlemmar i början också kallades Evangeliibröder. NF 11: 70 (1887). Ekbohrn (1904). —
(1) -FÖRENING. (evangelii-). FinBiogrHb. 305 (1896). Lutherska evangeliiföreningen i Finland .. har till syfte att ”i förtröstan på Guds nåd och bistånd och till lifgifvande bruk allmännare befordra evangelii ord”. 2NF 16: 1500 (1912). —
(2) -HARMONI.
1) (knappast br.) de fyra evangelisternas överensstämmelse i uppgifter. Andersson (1857). Dalin (1871).
2) sammanställning l. samarbetning av de fyra evangelierna till en enda fortlöpande skildring. NF (1881). Schück (o. Warburg) Huvuddr. 1: 17 (1917). —
(2) -PARABEL. (evangelii-) i evangelierna förekommande liknelse. Hammarsköld SvVitt. 1: 68 (1818). —
B (numera mindre br. utom i Finl): EVANGELII-BOK, -BRODER, -FÖRENING, -PARABEL, -TEXT, se A.
C (†): EVANGELIUM-BOK, se A.
Spoiler title
Spoiler content