SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EVAR eva4r, adv. o. konj.
Ordformer
(ehvar GR 1: 264 (1524) osv. e (ee, ä(ä), i, ehe) hvar GR 1: 40 (1522), Svart Gensv. I 7 b (1558))
Etymologi
[fsv. ä hvar, motsv. ä. d. ihvor; se E-, pref.1, o. VAR, adv.]
I. adv.
1) [jfr E-, pref.1 4 a] (numera bl. i skriftspråk, arkaiserande) ss. allmänt relativt adv., inledande en allmän relativsats, i vilken stundom förekommer ett eg. pleonastiskt än, förr äv. ock l. helst (jfr anm. till E-, pref.1 8): var än, var helst, var som helst som. At eder nade forser hanom met Slot oc land .. ehwar eder n. teckis. GR 1: 264 (1524). Sitter man i försåt för annan, ehvar thet helst är. MB 21: 6 (Lag 1734). Ehvar han än må finnas. Hjärne KXII 151 (1902). — (†) närmande sig bet.: när helst (jfr II 1). The Danske / .. bruke .. monge store ord, / Ee hwar the sittie öffuer theris bord. Svart Gensv. I 7 b (1558).
2) [jfr anm. till EHO 2] ss. (mer l. mindre klart utpräglat) indefinit adv.
a) (numera knappast br.) med syftning på en efterföljande, av som inledd relativ bisats: överallt, var det än må vara; förr äv. med ett eg. pleonastiskt helst i den följande relativsatsen (jfr anm. till E-, pref.1 8). GR 1: 40 (1522). Wdj alle opresninger .. ä hwar szom helst the sked äre. Därs. 6: 61 (1529). Ehwar som .. (Olof Tryggvason) stämbde till Thing i landet, då samblades tillsammans mechtiga Männ. Reenhielm OTryggv. 177 (1691; i den isl. texten: hvar sem). Sätt er ask, .. ehvar som helst ni behagar. Dalin (1850).
b) (†) icke följt av relativ bisats: var det än må vara. Uti Petronii kyrka såg han gamla taflor, alltid en vällust att se, ehvar och af eho. C. A. Ehrensvärd 11 (1782).
3) (†) ss. interrogativt adv., inledande en indirekt frågesats. Man måste här om tillsee i tijd, ehvar dedh tages skall. RP 4: 31 (1634).
II. (†) konj.
1) [jfr E-, pref.1 4 b] inledande en allmän temporalsats: när helst; om, ifall. Noghen andre godz ther aff alder wnder ligadt haffuer hulkit han skælige bewisa wil .. e hwar thet noghen aff honum eskandis worder. GR 1: 288 (1524). Serenius EngÅkerm. 52 (1727). — med bisatsen ofullständig. Han hielpper tig aff verlzlig nödh / Euar och såå från helffuetes glöd. J. Erici (1588) i 2Saml. 4: 179.
2) [jfr E-, pref.1 5 e] inledande en disjunktiv villkorssats: vare sig, lika godt om, evad. Ehwar berörde Balsam säljes för Penningar eller gifwes förgäfwes (dvs. för intet), så är thet lijkwäl intet annat än aff Menniskior vpdichtat. Schroderus Os. 2: 206 (1635).
Spoiler title
Spoiler content