SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EVAREST eva3räs2t l. 040 (-äst l. -est), äv. e1varäs4t, adv. o. konj.
Ordformer
(ehvarest (ehvarst, eehvares, ehvars) GR 5: 151 (1528) osv. ee (ää) hvarest (hvarst) GR 5: 207 (1528), O. Petri Kr. 95 (c. 1540))
Etymologi
[fsv. ä hvaris; se E-, pref.1, o. VAREST]
I. adv.
1) [jfr E-, pref.1 4 a] (numera bl. ngn gg arkaiserande) ss. allmänt relativt adv., inledande en allmän relativsats, i vilken förr stundom förekom ett eg. pleonastiskt ock, helst l. (jfr anm. till E-, pref.1 8): var än, var helst, var som helst som; förr äv.: varthän än; jfr EVAR I 1. GR 5: 207 (1528). Wij skole koma huar annen til vnsetning ee huarest .. (konung Kristiern) sig intrengendis warder. Därs. 8: 96 (1532). Straffet (skall) tigh fölia, ehwarest tu vthflyr. P. P. Gothus Underv. V 1 a (1590). Hwar och en motte tryggeligen sökia sin Berning .., ehwarest them hälst syntes. Tegel G1 1: 110 (1622). Weibull LundLundagMinn. 5 (1884).
2) (†) ss. egentligt relativt adv.: varest. Wij .. kommo om Afftonen om bordh till Skeppet, ehuarest strax bleff skutit. Kiöping Resa 26 (1667). Dalin Arg. 2: nr 24, s. 8 (1734).
3) [jfr anm. till EHO 2] (numera knappast br.) ss. (mer l. mindre klart utpräglat) indefinit adv., med syftning på en efterföljande, av som, förr äv. av att, inledd relativsats: överallt, var det än må vara; jfr EVAR I 2 a; förr äv. med ett eg. pleonastiskt helst i den följande relativsatsen (jfr anm. till E-, pref.1 8). Alla förbe(mäl)de clösternes landboer ehuarst som heldst the äre belegne. GR 5: 151 (1528). Vndersåterna i Franckrijke .. måtte här och ther i .. (Karl IX:s) Rijke, ehwarest som them täcktes, höra Ewangelij Predikan. Schroderus Os. III. 2: 128 (1635). Ehvarest uti den gamla öfversättningen .. befinnes hafva händt, at något, som besvärar och förändrar mening och Construction, fått inflyta. InstrBibelkom. 1773, § 4.
4) (†) ss. interrogativt adv., inledande en indirekt frågesats; jfr EVAR I 3. (De) frågadhe honom Euarest han hafuer tagit dem. ÅngermDomb. 21/8 1630, fol. 29. VDAkt. 1751, nr 467.
II. [jfr E-, pref.1 4 b] (†) konj. inledande en allmän temporalsats: när helst; om, ifall, därest. Ehvaräst någonthera .. skulle thenna Förening rubba villia, så står denna förre saken å både sidor aldeles öpen. VDAkt. 1736, nr 364.
Spoiler title
Spoiler content