EXPANSIV äk1spaŋsi4v l. -pan-, stundom äk3spaŋ~si2v l. -pan~ l. 40~1 (äckspannsi´v Dalin), adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. expansiv, eng. expansive; av fr. expansif, till expansion (se EXPANSION)]
som utvidgar sig l. har en böjelse l. benägenhet att utvidga l. utbreda sig o. d.; expansions-; om person l. ngns natur l. läggning o. d. äv.: som har ett behov att spänna över o. med sitt intresse omfatta (allt) vida(re) områden (ävensom att fritt o. oförbehållsamt giva uttryck åt sin uppfattning, sina känslor och stämningar). Det tyckes som om christendomen .. förlorat den expansiva kraft som förr var den allena saliggörande kyrkan egen. Geijer I. 5: 409 (1847). Andra själar, lika morgonnya och expansiva som Nells. Vetterlund StudDikt. 123 (1901). Sångerskans starkt expansiva temperament, som så gärna vill ge dramatiska konturer t. o. m. åt hennes liederföredrag. Söderhjelm Upps. 33 (1905). Naturer med Pehr Eklunds expansiva läggning föras med nödvändighet ut i stridernas häftiga skiften. (Flensburg o.) Collin 123 (1912, 1915). Ryssland är den mest expansiva makten i Europa. Hedin Fyra tal 30 (1914).
