SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
EXPEKTORAT äk1späktora4t l. 01—, äv. -å-, stundom -ω-, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[eg. utgående från n. sg. i substantivisk anv. av lat. expectoratus, p. pf. av expectorare (se EXPEKTORERA)]
med. vad som upphosta(t)s l. uppspotta(t)s. Odenius Celsus 87 (1906). Närvaron av tuberkelbaciller i expektoratet. LbInternMed. 1: 854 (1917).
Spoiler title
Spoiler content