SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
EXTERIÖR äk1steriœ4r, äv. -ö4r, äv. 01—, adj. l. sbst. r. l. m.; ss. sbst. best. -en, äv. -n, pl. -er.
Ordformer
(förr skrivet exterieur)
Etymologi
[av fr. extérieur, adj. o. sbst. m., av lat. exterior, yttre, komp. till exter, exterus, till ex, ut (se EX-)]
I. (numera föga br.) adj.: yttre, som har avseende på yttersidan. Phosph. 1810, s. 178. Formernas så anatomiska som exteriöra förhållanden. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 6 (1836). Levertin (1890) hos Söderhjelm Levertin 1: 276.
II. sbst.
1) det yttre (av ngt), yttre (kropps)form(er), utsida, yttersida; utseende; i sht i fråga om husdjur, framför allt hästar, samt byggnader (i fråga om de senare motsatt: interiör); äv., numera bl. tillf., i fråga om person. Din exterieur .. kan vända folks ögon på dig. J. Wallenberg (1764) hos Rodhe Lindblom 11. Tjocka luntor hafva skrifvits om hästens yttre skapnad, den s. k. exteriören. Wrangel HbHästv. 665 (1885). Allt (i boken) är för mycket exteriörer och yta. Wirsén i PT 1902, nr 260, s. 3. Romdahl o. Roosval 584 (1913).
2) husdj. läran om husdjurens yttre kroppsformer, ytterlära. Ehrengranat Ridsk. Inl. (1836). Juhlin-Dannfelt 436 (1886).
Ssgr (till II 1): EXTERIÖR-BEDÖMNING. LB V. 1: 136 (1908). —
-FEL. LB V. 1: 75 (1907).
Spoiler title
Spoiler content