EXTORKVERA, v. -ade. vbalsbst. EXTORSION (RARP 9: 53(1664)).
Etymologi
[ytterst av lat. extorquere, av ex, ut (se EX-), o. torquere, vrida (jfr TORTYR)]
(†) avtvinga, utpressa. Han (kan) beklaga sig öfver reversen vara extorqverat. RARP 9: 52(1664). Genom våldsamblige medel meera sanning af henne extorquera. BtFinlH 2: 262(1666). 2RARP 4: 361(1727). Ekbohrn(1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
