FADERSKAP fa3der~ska2p, n. ((†) r. l. m. Möller(1745; under paternité)); best. -et.
Etymologi
[jfr nor. faderskab, holl. vaderschap, t. vaterschaft]
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara fader (till ngn); jfr FADERLIGHET 3o. PATERNITET.Serenius(1734; under father, v.). — särsk.
1) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] till FADER I 1. Påbörda ngn faderskapet till ett barn. Förneka faderskapet. Andelig faderskap emillan den som döper och blir döpt. Möller(1745; under paternité). En nygift man högmodas öfver sitt faderskap, innan barnet är födt. Tegnér 6: 71(1827). Det fans en tid, då man ännu icke kände till faderskapet i ordets fysiologiska betydelse. Westermarck Äkt. 118(1893). — bildl. Det finnes ett andeligt .. faderskap; personer, till hvilka man står i en outplånlig förbindelse för sin andeliga utveckling. Fryxell Arist. 1: 57(1845).
2) till FADER I 3, i sht 3 a. Faderskapet till Troica (räknas) bland Neros skändligheter. Rydberg Rom. d. 76(1877). Esterhazy .. vågade ej direkt förneka faderskapet till (aktstycket). Laurin Våld o. väld 416(1910).
a) till FADER I 6 a.Kyrkan .. har lyckats att bibehålla faderskapet öfver folkets religiösa instinkter. Koch Emigr. land 221(1910; bildl.).
b) till FADER I 6 b.Guds faderskap, himmelska härlighet och namn. Thomander 2: 191(1839). (Gud vill med människan) knyta det gudomliga faderskapets band. Wikner Pred. 132(1874).
