1) (föga br.) med l. genom (anförande av) fakta (bevisa l. styrka ngt o. d.); genom fakta l. erfarenhetsrön (få kunskap om ngt o. d.). Emedan riktigheten af dessa uppgifter blifvit ifrågasatt, anser jag mig pligtig att faktiskt bevisa dem. Nilsson Ur. 2: 55(1862). Somliga (läkare) påstå sig allenast behöfva känna till hvad man faktiskt utrönt. Odenius Celsius 22(1898, 1906; lat. experimentorum tantummodo notitiam necessariam esse). jfr: De ej factiskt fullt visse (konträra motbevisen). Biberg 3: 500(c. 1823).
2) i värkligheten, i realiteten; i själva värket; värkligen; efter vad som är konstaterat (l. när som helst kan konstateras), enligt vad erfarenheten givit l. ger vid handen. (Den nya statsenheten i Frankrike 1789) var faktiskt ur folket framgången. Geijer I. 5: 380(1847). När ett språkljud faktiskt påträffas. Lyttkens o. Wulff 1 Ljudl. V(1885). För oss, som skulle häfda den svenska åsikten, var det emellertid redan en betänklig sak, att .. kungen .. faktiskt afgjort ståthållarsaken i norskt statsråd. De Geer Minnen 1: 200(1892). Det faktiskt växande sedefördärfvet inom vårt folk. Kjellén Nat. saml. 81(1902, 1906). — särsk. (vard.) med obestämdare innebörd för att giva större eftertryck åt ett påstående l. ett bestridande l. en protest. Han har faktiskt gjort allt vad han kunde för att rädda ställningen. Jag skulle faktiskt aldrig kunna stå ut med ett sådant liv. Inte sant: Ni har ju faktiskt inte en vän? Strindberg Vid högre rätt 18(1899). Jag har aldrig, faktiskt, sett en längre människa. Engström Åt Häckl. 324(1913). jfr: För någon tid sedan var allting mellan himmel och jord ”faktiskt”. I stället för att säga ett enkelt: ”jo, då” (l. dyl.) .. sade man .. ”faktiskt” och såg bestämd och energisk ut. SD 1906, nr 41, s. 5.
